farfarsarv.blogg.se

Bilder från början av 1900-talet till nutid. De flesta tagna av Fotografisten Richard Johansson, men också av hans barn och barnbarn m.fl.

"Jôbben", orginal, eremit och trapper

Publicerad 2014-10-16 01:18:00 i Berättelse, Jakt,

Så här i jakttider tänkte jag berätta lite om "Jôbben". Han har varit död i ganska precis 60 år, men fortfarande pratas det om honom. ....ja, det blir väl allt mindre av det också, när åren går och de som minns honom blir färre.
I vårt farfarsarv fanns två bilder på en man; en jägare med bössa och hund, och det sas att det skulle vara"Jôbben". Det sa mig ingenting, jag såg bara ut som ett frågetecken, för jag hade aldrig hört talas om honom.
Men han var en välkänd figur på sin tid. Jag börjar med att visa de två bilderna som fanns i farfars fotosamling:
Här är han med sin hund som hette "Skog", utanför "Norbergs" på Oxåsen. Mannen på bron hette visst Lars Olsson, har jag läst nånstans.
Här har "Jôbben" förflyttat sig... men jag tror det är vid samma tillfälle.
 
 
Jag tänkte nu försöka knyta ihop en berättelse om "Jôbben". Jag har lite olika källor att hämta ifrån, de är inte alltid samstämda. Men jag tar en gyllene medelväg!
 
I ett ensligt beläget torp kallat "Jubbern", i närheten av Brännås, föddes en gosse den 21 september 1876. Hans föräldrar hette Anders Pehrsson Hellberg och Carin Carlsdotter. Pojken fick namnet Pehr, men kom att kallas "Jôbben", eller "Jôbb-Pelle" av alla, så småningom. Året därpå 1877, fick han en liten bror, som fick två namn; Göran Herman. Om honom vet jag inget mer än att han flyttade till Norge 1909
Pehr gick i skolan i Brännås och i ungdomen flyttade han med sin familj till Stavervallen där de startade en getfarm med 27 st getter.
Det sägs att Pehr hade en käresta i ungdomsåren, som han förlorade i en drunkningsolycka vid 18 års ålder. Om det var den tragiska händelsen som gjorde att han drog sig undan civilisationen kan vi väl bara fantisera om, men nog känns det troligt.
Så efter det sorgliga ödet, drog sig "Jôbben" undan till sjön Lockjärv vid Vakåsen i Hassela, några kilometer söder om Medelpadsgränsen. Här fanns milsvida jaktmarker och han flyttade in i en primitiv koja.
Här är en bild från Hudiksvalls Tidning 1976, där "Knall-Verner" och hans bror Anton står vid en koja som ska ha varit  "Jôbbens" första bostad i sitt nya liv som trapper. Hunden "Skog" har visst fått ett eget litet krypin. Det var en övergiven skogshuggarkoja berättas det på ett ställe. I en annan berättelse har man tolkat det som att han byggde sig en primitiv boplats själv. 
Men att han blev glad då han kom över en gammal järnspis med ett plåtrör är båda historierna överens om. Han tyckte sig ha fått en färträfflig bostad! Att rök och kalla vindar letade sig in stördes han sig inte av, och han levde där i 10 år.
 
Nästa hem han flyttade till var en övergiven koja på Storåsvallen där han inväntade en höst, då bönderna tog hem sina djur från Skäftesvallen för gott. Där fanns nästa bostad för "Jôbben". Ett idealiskt ställe för hans behov av ensamhet. Dessutom kunde han riva en vallstuga åt gången allt efter han behövde mera ved. Där blev han kvar under minst 20 år.
Det här skulle kunna vara "Jôbben" - men jag vet inte om det är så. Bilden fanns i farfarsarvet, och den passar i alla fall i sammanhanget tycker jag.
 
Ibland blev "Jobben" utsvulten och frusen, då vintrarna blev för svåra. Då begav han sig mot bebodda trakter och fick mat och husrum i gårdarna mot att han hjälpte till med diverse sysslor. Som t.ex. att snickra höräfsor, lieorv, träaskar, slevar och "Snurregubbar"; en sorts leksak som man kunde få att snurra på golvet om man drog i ett snöre. Han var ofta hos "Kvar-Gunnar" i Kölfors och likaså hos Jonas Lindström i Brännås, berättar "Knall-Verner" i en artikel i HT 1976. Men när det vårades då stack han till skogs igen, alldeles som en flyttfågel.
 
Han jagade förstås. Tog sitt Remingtongevär från spiken i stugan, hunden och ränseln och gick ut på jakt. Krut och hagel kostade 1:20/paketet. Hare, skogsfågel och älg var siktet inställt på. Som omväxling drogs laxöring eller abborre upp ur bäckar och sjöar, Det sägs också att han brukade skjuta sin fisk med geväret (?!). Ett "pär-lann" vid stugan bidrog med tillskott till födan. Milslånga proviantresor gjordes emellanåt till Petrus Hasselblads Speceriaffär på Kölsjön. Bland annat det viktiga snuset inhandlades.
 
Många gånger under sin vandringar övernattade han ute i det fria, han bara gjorde en risbädd på marken och så sov han.  Han gjorde ofta besök bland skogshuggare på avverkningsplatser och då hörde det till att "Jôbben" skulle bjudas på middag.
När bönderna boförde hem från vallarna på hösten lämnades överbliven mat och mjöl, ost och messmör till "Jôbben". Men han var inte så populär bland vallpigorna när det hände att hans hund drev iväg med korna.
 Sen är det väl allmänt bekant att han tjuvjagade. Han gjorde litegrann som han ville. Gillade inte när skogvakta'n kom med inbjudna gäster för att jaga hare på "hans" marker! Då fick de sig en utskällning varefter han körde iväg dem!!!
Dock hände det att han anhölls av landsfikalen för tjuvskytte, och blev av med både gevär och hund.
 
 
En gång när "Jôbben" återkom till sin stuga efter ett besök hos lagens långa arm, lät han genast skaffa en ny bössa och en ny hund (jag tror de allihopa fick namnet "Skog"). Sen lät han sig fotograferas i flera upplagor, med gevär och hund.  (jag tror att det var just de bilderna som Farfar fotografen tog på Oxåsen, de som vi ser överst i inlägget.) Sen skickade han fotografierna till ortens fjärdingsmän och landsfiskaler för att visa att nu var minsann "Jôbben" åter i jakttagen!   Här nedan är en berättelse skriven av en J F Näsman. Jag har inte riktigt koll på vad den mannen hade för titel ...
 Här nedan en tidningsnotis om en gång när det höll på gå riktigt åt skogen för "Jôbben"
På hösten 1947 föll snön i rikliga mängder och lade sig meterdjup på Skäftesvallen. "Jôbben" hade nått åldern av 71 år. Plötsligt kom en främmande känsla av ensamhet över honom. Han fruktade att bli helt insnöad och satte på sig skidorna och skidade till sin barndomsby Brännås.
Där kom han i glada vänners lag, vilket inte bar sig bättre än att han föll utför en trappa och bröt ena armen. Han fördes till Hudiksvalls Lasarett och där fick han för första gången i sitt liv fick uppleva ett varmt bad.
Men han trivdes inte i sin nya miljö. Gubben var ju frisk och vital förutom sin brutna arm så det ordnades att han fick komma till vårdhemmet i Bjuråker. Men det kändes inte mycket bättre där.... så "Jôbben" rymde tillbaka till Brännås där han fick kampera ihop med en JonErik i en liten stuga över vintern.
 Efter sitt besök på Lasarettet berättar "Jôbben" att det var hans andra besök i livet, i stan. Den första gången satt han på häktet, anklagad gör tjyvskytte och fick böta 600 riksdaler. Några sådana pengar hade ju inte "Jôbben", så han fick sitta av böterna, vilket blev 33 dagar. Den sista dagen kom han på en idé, och frågade fängelsekonstapel Johansson om han inte kunde få sitta av några extra dagar så där i förväg? För man kunde ju inte veta hur det blev med älskyttet när han kom hem....?   Men se det gick inte konstapeln med på, ty det stred mot lagen!
Jag vet inte riktigt hur det gick för "Jôbben" mot slutet. Men krafterna avtog väl och han hamnade trots allt på ett vårdhem i Norrlia, Bjuråker och dog 1954 i en ålder av 78 år.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anette Sandström

Publicerad 2014-10-17 11:20:12

Hej Helena ! Tack för att du delar med dig av bilderna. Väldigt trevligt att se och läsa. Har släkttrådar till Jöbben och minns hur mormor/morfar pratade om honom. Mormors morbror var det om jag inte minns fel. Förra sommaren vandrade jag från Brättingberg till Stensjön ovanför Vakåsen och övernattade både på Stavern och stannade även till vid hans stuga på Skäftesvallen som än idag står hel och fin ! Ett livsöde som lever än idag genom historia och bilder. /Anette

Svar: Fantastiskt! Vilken fin vandring att göra i Jôbbens fotspår! Va roligt att du hittade min historia! Jag blir så glad, om jag kan glädja nån med min blogg! / Lena
Helena Nord

Postat av: Stefan Sundin Bromhed

Publicerad 2014-10-17 14:33:23

Hej Lena! Vilka fina bilder och vilken intressant berättelse om denna man.

Svar: Tack! Ja, jag blir "som förhäxad" av mina gamla bilder ibland, och glömmer tid och rum.... Och för nån vecka sen fick jag idén om att samla ihop det jag kunde om "Jôbben". Roligt med vårt nya sätt att nå människor, dvs. nätet, att kanske kunna hålla historien lite mer levande. Titta gärna in fler gånger på min blogg!
Helena Nord

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-10-18 09:06:30

Tack för din fina berättelse. Jag hörde talas om denna man när jag var liten, jag är född i Björsatv.

Svar: Tack! Det känns bra att "mina" bilder kan glädja. Det känns betydelsefullt att försöka bevara historien, innan det är för sent....
Helena Nord

Postat av: Lena Eriksson

Publicerad 2014-10-18 15:17:05

Så fantastisk blogg! Alla foton och texter. Du har förgyllt min lördag, Tack!
Jag ska absolut följa dig framöver.....:)

Svar: Men tack för de fina orden! Va glad jag blir!
Helena Nord

Postat av: Det kan du gott bli! Så roligt med din blogg, har tillbringat ett par timmar med att titta på allt du lagt ut. Jag är så imponerad!

Publicerad 2014-10-18 19:35:46

Jag har tillbringat ett par timmar med att titta på allt du lagt ut. Jag är så imponerad!

Svar: 👍
Helena Nord

Postat av: Erland

Publicerad 2014-10-24 11:30:38

Rune Ström brukar berätta om när "Jôbben" kom ner från skogen sista gången, utsvulten och eländig med en halvåret trist eller liknande i ryggsäcken, som jag minns berättades det att han hamnade på hemmet efter det.
Hör med Rune så kan han berätta hur det gick till.

Svar: Ja, han kan säkert en hel del om "Jôbben " ... Undra hur det kändes när "Jôbben " var tvungen att flytta in i civilisationen?
Helena Nord

Postat av: Erland

Publicerad 2014-10-24 12:11:59

Halväten trast

Svar: En trast... en halväten.... Det är inget vi kan ens tänka oss här och nu . Äta trastar.... Men för 60 år sen hände det, även om det var rätt ovanligt.
Helena Nord

Postat av: Erik Andersson

Publicerad 2014-11-03 21:39:23

Hej!

Tack för trevlig läsning. När min morfar var barn fick han besök av Jôbben. Morfar tyckte att det var spännande att lyssna på hans historier. Morfar somnade inte förrän sent den kvällen. Det här skall ha hänt när min morfar var 7-8 år gammal, enligt honom själv och han skulle upp till skolan dagen därpå. Han träffade på Jôbben vid ett flertal tillfällen och morfar har berättat att Jöbben då bodde vid Vakåsen. Morfar, som själv talade riktigt hasselamål, sade att Jôbben pratade så att det nästan var svårt att förstå. Morfar hette Johan Söderlund (1913-1994).

Mvh
Erik Andersson
erske@msn.com

Svar: Tack! Roligt att se hur välkänd Jôbben tycks ha varit på sin tid!
Helena Nord

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag heter Helena Nord (fast jag kallas mest Lena), Mitt flicknamn var Johansson. Min pappa hette Hans och min farfar hette Richard. Det mesta jag visar här i bloggen är ur fotosamlingen efter farfar Richard Johansson från Oxåsen. Han var fotograf, eller "fotografist" som det kallades ibland på den tiden. Jag är väldigt glad att det numera finns ett enkelt sätt att dela med sig av alla fina bilder som finns i vårt farfarsarv.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela