Glasplåtar igen
Först den vacka bilden från Duvnäs, Hassela. Den har farfar Richard fotograferat i början på 1900-talet. Duvnäs är ett skogvaktarboställe enligt Google, beläget på en udde, Koludden, i S Eske-sjön. Stämmer det?
Sen kommer bilden från Oljebacken på "Frö-Lars"...
...den bilden har också farfar Richard tagit i början på 1900-talet.
Men vem var Frö-Lars? Ja... han hette Lars Olsson och var född i Bjällervik i Hassela på Lars-dagen den 10 augusti 1837. Han växte sen upp i skogstorpet "Oljebacken", som vi ser på bilden. Det låg djupt inne i Hasselaskogarna nära gränsen till Bjuråkers socken och dit fanns inga andra vägar än gångstigar och ridvägar.
Frö-Lars far var en nybyggare som brutit mark, fällt sin skog och timrat sitt hus. Man hade några kor och får och levde dessutom på jakt och fiske.
Fadern, Olof Eriksson, tillsammans med sin jaktkamrat Anders Johansson Grym höll på att råka illa ut en gång när de träffade på en björnhona på "Kölhea". De lyckades dock skjuta björnhonan och vid slakten upptäcktes att hon hade flera foster i sig. Säkert en omtalad händelse.... "Skottpengar" delades ut för björnen; 50 riksdaler.
Vid 12 års ålder, vid en julottefärd, ådrog sig "Frö-Lars" en svår förkylning som utvecklade sig till en lunginflammation. Efter det fick han inte hälsan helt tillbaka, utan drogs resten av livet med ett hjärtfel som hindrade honom från tungt arbete.
Han utvecklade då sina andra gåvor, som att lära sig läsa och skriva helt på egen hand och han hade ett utomordentligt gott minne. Kunde allt om människorna runt byarna, dess släkter och historier. Gick omkring och sålde böcker och lektyrer, speciellt jullektyr. Dessutom blev han en pionjär inom väckelserörelsen och med tiden söndagskollärare och församlingsföreståndare för den första baptistförsamlingen i Gävleborg.
Men sitt namn: "Frö-Lars" fick han för sitt intresse för vilda växter, blommor och trädgårsskötsel mm. Och förstås för att han gick omkring i trakterna och sålde frön.
Nån gång vid ungeför 40 års ålder bygger "Frö-Lars" sig en egen stuga som han ger namnet "Larsbo". Den ligger lite mer "centralt" än barndomshemmet, en bit ifrån vägen mellan Lindsjön och Kölfors. Larsbo bestod av en farstu, ett mindre rum fyllt från golv till tak med tidningar och böcker, almanackor och skrifter. Sen ett lite större rum som var både kök och sovrum. Möbleringen bestod av en skänk, ett bord, några stolar och en säng. Öppenspisen fungerade för både matlagning och uppvärmning. Timmerväggarna var ofodrade med mossa som tätning mellan stockarna. Nåt skåp för kökssattrialjer, en skomakarlampa och en spegel. Trasmattor täckte golven, blomkrukor fyllde fönstren och på köksbordet låg böcker,tidningar och skrivdon.
Mot slutet av sitt liv uttrycker han en önskan om att flytta till en mer beboelig trakt. Den önskan blev aldrig uppfylld. En dag i oktober 1919 beger sig några vänner till "Larsbo" för att se till Frö-Lars, eftersom han varit osynlig en tid. Där gör de en sorglig upptäckt. I närheten av stugan finner de honom död, med några vedträn på vänster arm och den slocknade lyktan i högra handen, liggande i nyfallen snö.Han blev 82 år. Ljuset hade slocknat i Larsbo.
På Hassela kyrkogård, strax intill kyrkan, restes en gravsten med följande text: Baptistpionjären Lars Olsson 1919. Hälsinglands baptistungdom reste stenen 1939
Ja, det var berättelsen i korthet om Frö-Lars. Orden har jag till största delen hittat i en bok som heter "Frö-Lars och läsarlivet i norra Hälsinglands finnskog" av Arthur Sundstedt.
