Jag har lurats litegrann. Om glasplåtar.
... eller jag har lurat mig själv.
Jag ska förklara, så kanske jag förstår det själv också.
När den här stora bildskatten kom i vår väg, för ungefär - ja kära nån, det måste röra sig om bortåt 15 år - kom de nedpackade i en stor kartong.
Sen följde en febril tid av bläddrande och tittande på tusentals gamla bilder. Mest var det jag och Lage Bergvik som bläddrade och funderade. Och förundrades över vilken skatt som kommit i våra händer... Men några glasplåtar fanns i det inte. Lage, som var den som förstod sig bäst på vad vi egentligen sysslade med, var nog mest besviken.
Tills en dag, en tid senare. Det var en varm sommardag och jag var på besök hos min faster Inga i "Ean". Hon gick hukande "upp på vinn" i sitt hus och längst in i ett skrymsle hittade hon triumferande en liten låda med fyra mindre askar innehållande glasplåtar.
Jag åkte genast hem till Lage med fyndet och han fick äran att öppna den första asken. I sin hand får han då en bild på sin far Fredriks föräldrahem i Böle, Hassela. Ungefär från 1909
För att förstå den fantastiska kvalitén på bilderna ser vi nedan bilden förstorad. Där kan vi lätt räkna knapparna på Fredriks kofta, han som står längst till vänster
Ibland händer saker som inte går att förklara. Jag tycker det var en sån sak som hände när det plötsligt kom fram en bild, en GLASPLÅT, på Lages familj. En bild som han aldrig förut sett...
Nåväl...
Sen rulla väl allting på, som det gör med tiden. Vi använde bilderna till några fotovisningar på olika ställen och till några utställningar och böcker som gjorts om bl.a Furuberg och Edeström. Lage har scannat in och kopierat och arkiverat på bästa sätt, och jag har fått kopior..
Här är en till av de inscannade glasplåtsbilderna. Från Duvnäs, Hassela. Också i förstoring nedan
Häromveckan kom en förfrågan om en annan bild. Det var en avlägsen släkt-med-släkt som ville ha en förstoring av ett visst fotografi.
Å jag började leta bland de få glasplåtarna som finns i farfarsarvet. Åkte till Lage med dem. Han tog sig nog an dem så fort jag åkte därifrån. Sen ringer han efter ett tag och berättar att han hittat en skiva full av alla glasplåtsbilderna inscannade. Han skulle göra en kopia till mej också.
En tanke slår mig; "- Kanske jag redan har nån, jag också?" Så jag tittar i min pärm som jag en gång fick av sonen Thomas....Joodå, där ligger just den skivan plus en hel del andra... Snacka om att man har dålig koll och dåligt minne. Jag har nog inte öppnat den där pärmen på många år.
Men nu har bilderna aktualiserats och jag känner att jag vill visa dem. Några av dem har jag inte sett förut (eller troligen har jag glömt dem) Några är tagna sedan familjen flyttade till Larsbo. Därmed vill jag dementera min teori att Richard hade slutat använda glasplåtar vid den tiden. Nåja, han fotade nog med både glasplåt och fotofilm.
Den fina, fina bilden från 1913 då min pappa Hans var nyfödd och storebror Bror sitter vid Farmor Fridas fötter.
Farmor Frida vårtvättar
