En fasansfull tid
Det här avsnittet i farfarsarvet berör mig extra mycket. Jag vet att det var en fasansfull tid då Bror var sjuk och när ingen bättring tycktes vilja befria dem från den malande oron. Och det mest fasanfulla: att till sist, mot sin vilja, se döden komma som det som befriar Bror, och dem alla. Det är inga enkla känslor, de sliter sönder en.
Jag och min familj bär på en liknande historia, då vi förlorade vår älskade son Thomas. Efter 9 månader och 17 dagars svår sjukdom somnade han in, 11 dagar efter sin 29-års dag. Det har gått snart sex år sen dess. Men den stora sorgen och saknaden bor inom oss lika mycket ändå. Det märks inte så tydligt utanpå oss längre, de mest vassa kanterna har slipats av, men det hemska finns där för alltid. Och jag förstår att det lämnade nog aldrig farfar och familjen heller. Särskilt pappa Hans, som var endast ett år yngre än Bror... jag förstår nu vilken sorg som bodde inuti honom...
Nåväl;
Bror vistas på lasarettet i Hudiksvall en lång tid. Här sänder han en nyårshälsning hem
Jag kan inte säkert tyda årtalet, men tror det står 1930.
Då har det gått mer än ett och ett halvt år sen han kom till sjukhuset. Vi får ju hoppas att han fått åka hem och hälsa på nån gång under den tiden.
Det första året har han fört lite anteckningar och han väntar tappert på att allt ska bli bättre. Endast en gång kan jag tyda att han var URLESS på alltihopa:
Han var säkert mycket ledsen och arg över sitt öde...
Det finns några bilder på honom då han var hemma i Larsbo, kanske under hans sista år. En har jag redan visat, här följer några fler.
Farfar Richard har tagit ett fint porträtt av sin förstfödde son Bror Erik Johansson
Han har färglagt det
Här är en bild på Farmor Frida, många år senare. Kanske fyller hon år, kanske vill hon visa sina fina blommor. Porträttet på Bror har sin plats på väggen.
Det här är nånstans i närheten av Larsbo förmodar jag. Bror ser inte alls frisk ut...
Familjen är ute på utflykt med bil och chaufför (Harald Hall?) till Dellenbaden i Norrbo. (tack Åke Nätterö för identifikation) För att försöka pigga upp sig lite kanske... På bilden nedan är de på samma ställe, ute på altanen och dricker kaffe och äter nån god kaka fär vi hoppas. Ordet fika fanns nog inte vid den tiden :-)
... Men ingen ser glad ut. Pappa Hans är inte med. Han fick kanske vara hemma och passa gården och djuren...
På Hansdagen,den 29 augusti 1931 dör Bror Erik Johansson. Här har någon först skrivit "Brors dödsdag" i almanackan. "Sen: Bror gick ifrån oss"
Och farfar Richard har några veckor senare; den 17 september köpt en gravplats på Hassela Kyrkogård för 45 kronor
Här, längst till vänster i bild, finns graven där Bror; och senare fler familjemedlemmar begravdes.
Richard och yngste sonen ses vid Brors grav. Måste vara nåt år efteråt..
